Vi tänker oss en ursprungssituation. Människan har sedan apstadiet kunnat formulera ljud, exempelvis BA eller UGH eller ARR(eller GAVAGAI). En vacker dag hittar två urspungsmänniskor en sten, den ene tar upp stenen och säger BA, var efter den andre nästan instinktivt härmar med ett BA. Vad exakt som hände semantiskt här går inte att säga. Kanske kan man säga att en semantisk möjlighet manifesterades, listan är lång men inte oändlig, ett axplock:
BA= sten(låt oss kalla detta objekt för sten)
BA=detta objekt
BA= någo välvald sida av objektet, kanske det som riktas mot den andre
BA=kvalitetsobjekt upphittade i närområdet
BA= objekt av en viss storlek
BA= vi har hittat något!
Att fästa etiketter på ett objekt eller fenomen är alltså inte det som definierar mening, men det är genom en mångfald av sådana försök som mening byggs upp. Mening, betydelse är snarare det slutgiltiga funktionssättet – den underliggande konventionen.
Man inser att den tidigare språkutvecklingen måste ha präglats av enorma missförstånd och stor förvirring. Samtidigt är det svårt att föreställa sig det outvecklade språket. I all fall de grader av utveckling som ligger bortom enstaviga ord eller mycket enkla språkspel.
Språkutvecklingen måste föreställas i tät samverkan med det sociala samspelets utveckling. Att förställa sig det tidiga språket är att föreställa sig hur livet gestaltade sig strax innan den första språkstegen togs. Gissningsvis startade inte språket med egennamn eller singulära termer utan med enkla subjet-predikat satser, “Han är snäll”, Hon har ont”. Det är fortfarande mycket svårt att tänka sig hur ett sådant språk med kanske 20-100 fraser, kom till och blev en etablerad konvention.
Språk bildades sannolikt i små språkliga öar, klaner på kanske 5-20 individer, med en mindre specialiserad vokabulär. Det rikare språket kunde utvecklas genom att olika språköar integrerades. Språkutvecklingen måste i mångt och mycket därför handlat om adoption och sammanslagning. Sammanslagning av språkkluster där de minsta beståndsdelarna utvecklats i mycket små sammanhang.
Tidigare i ämnet:
Andra bloggar intressant om: språk, semantik, språklig mening, språkspel, språket byggstenar, språkets ursprung
