Kategoriarkiv: Hälso- och sjukvård

Läser i Aftonbladet om en kille som legat i koma i fem år. Låtom oss pröva sömnmedlet Zolpidem och vips efter en kvart öppnas hans ögon och efter fjorton dagar kan han röra sig och se sig omkring.

Förunderliga ting sker!

Andra bloggar om: läkemedel, mirakel, zolpidem

Tja, så var det dags igen. En ny privat aktör inom hälso- och sjukvården, denna gång inom Cancervården. Har du bara en fet plåbok eller en schysst försäkring så är det bara att glida förbi på systemskiftets blåa vågor.

Fast egenligen är det inte själva gräddfilerna som är det allvarliga. Det är den långsiktiga verkan sådana här tilltag kan få genom att långsamt gröpa ur den solidariskt finansierade välfärden. Om en välmående medelklass köper allt fler privata särlösningar var tror ni då viljan att betala skatt tar vägen..? Så då sänker vi skatten lite till och så får vi skära ned lite till och så inser den stora medelklassen behovet av att skaffa sig försäkringar….och ja ni förstår the slippery slop. 2/3 dels samhället är då här på riktigt, inte bara privatekonomiskt utan även socialt i form av att människor inte längre kan få vård som de behöver för att i värsta fall överleva.

Tro mig, ett sådant samhälle vill vi inte ha.

Det börjar så oskyldigt. Vad är väl ett privat sjukhus för strålbehandling? Det avlastar ju bara den vanliga vården, så att fler kan få vård. Det är väl bra. Var inte så millimeterrättvis! Det är väl bra att de som kan betala för sin vård får möjlighet att göra det. Sämre saker kan man väl lägga sina pengar på!

Eller hur? Det börjar så oskyldigt…

Andra bloggar intressant om: privat vård, sjukvård, klassklyftor, privatisering

Usch, vilken lång rubrik det blev!  Nåja det är ju precis det som det hela handlar om när ett helt privat ”barnsjukhus” öppnas ”finansierad” via en privat försäkring. Precis som kundvalsystem på många håll i landet är ett första steg mot fria etableringar av vård och omosorg är detta en förberedelse för att införa försäkringslösningar på bred front. Okej, ett myrsteg, men ändå.

Det handlar om smarta förberedelser helt enkelt. Vet inte vem som står bakom men är det ett större företag är man säkert klyftiga nog att göra försäkringen så billig att vem som helst kan teckna den. Företaget kan ju sedan bokföra det som strategiska utvecklingskostnader eller framtida investeringar.

Vad vi ser är en spjutsspets i ett omfattande systemskifte.

Andra bloggar intressant om: privat sjukvård

Här kommer den andra delen i min lilla serie om olika sjukvårdssystem som finns i världen. Denna gång avhandas den så kallade Beveridge modellen med exemplet England. Mer om modellen hittar du i mitt förra inlägg här

Beveridge-modellen i England

De flesta av Englands sjukhus och andra institutioner ägs och drivs i offentlig regi. Sjuksköterskor och all personal vid sjukhusen är direkt anställda av NHS(National Health Service). Läkarna har i regel också anställning och lön men ofta också sidoinkomster från privat praktik. Allmänläkarna arbetar helt som egenföretagare men med kontrakt med NHS.  Närmare en femtedel av befolkningen i England har privat sjukvårdförsäkring och kan med den få vård vid privata sjukhus och kliniker men också på NHS-sjukhusens privata avdelningar. Privatpatienter på ett NHS-sjukhus kan få bättre rum och service men däremot är den medicinska vården inte annorlunda. Skillnaden gäller väntetider och möjligheten att välja läkare.

Köerna till NHS är främsta skäl för att teckna privat sjukvårdsförsäkring. Många läkare och även annan vårdpersonal kombinerar NHS-tjänst med privat praktik. En diskussion förs om de problem ifråga om motiv och incitament som finns genom att köer hos NHS påverkar läkares och annan vårdpersonals möjliga sidoinkomster från den privata vården. Margret Thatchers regering inledde under 1980-talet reformer av NHS som innebar marknadsstyrning och en ny rollfördelning mellan beställare och utförare. Ansvaret för NHS-sjukhusen lämnades till en form av mer oberoende stiftelser, truster, där styrelser fick mer självständigt ansvar. Samtidigt gavs nyinrättade District Health Authorities, DHA, uppdrag att för befolkningen i sitt område upphandla vård från allmänläkare, annan öppenvård och från de mer självständiga NHS sjukhusen.Rollfördelningen överensstämmer i stort med beställar– utförarsystem som utvecklades i flera svenska landsting, men begränsades till en intern marknadsreform utan inslag av utförsäljningoch privatisering. En skillnad jämfört med svenska förhållanden är den starka centralastyrningen även efter reformerna. Finansiering och budget kommer från London och det är regeringen och NHS centralt som efter förslag från lokalt håll utser administratörer och lokala styrelser för beställarorganisationer och sjukhus. Labourregeringen, som kom till makten 1997, har i stort sätt behållit de nya formerna med mer självständiga sjukhus, men tonat ner konkurrensmotivet till förmån för samverkan och långsiktiga partnerskap också med privata företag, i synnerhet för investeringar och infrastruktur inom vården.

Investeringarna i den brittiska vården är eftersatta. Partnerskapen, som utvecklats under begreppen PPP, Private Public Partnership, och PFI, Private Finance Initiative, syftar i första hand till snabbare modernisering och nybyggnad.

Lite speciellt för Engand är att alla NHS-sjukhus bedöms i ett värderingssystem efter vårdresultat, patientomvårdnad, management, ekonomiskt resultat m.m.

Resultatet sammanfattas i ett ”sjukhusbetyg” som ges i en fyrgradig skala från 0 till 3 stjärnor. Systemet skall i första hand stimulera kvalitetsförbättringar och ge patientinformation men är också en metod för decentralisering, sammanfattad i begreppet ”förvärvad självständighet”, acquired autonomy. Sjukhus med 3 stjärnor får mycket fritt bestämma över sin budget, medan sjukhus med lägre ranking får acceptera allt mer detaljerad styrning.

Den konkurrens som de konservativa regeringarna eftersträvade blev i praktiken rätt begränsad. Patienterna visade sig vara relativt ointresserade att byta vårdgivare även när de fick möjlighet. Det gäller både för val av allmänläkarna och av sjukhus. Beställarna DHA eller GP Fund Holders fortsatte därför också att teckna avtal med sina traditionella vårdgivare.

Nästa gång beger vi oss till USA.

Andra bloggar intressant om: Sicko, hälso-och sjukvård, sjukvård, England

Vårdsystemen i Västeuropa splittas ofta upp i två grundmodeller. Den ena modellen har fått namn efter den vittberömde rikskanslern Otto von Bismarck och den andra efter den brittiske nationalekonomen William Henry Beveridge. Bismarck la grunden till ett trygghetssystem byggt på arbetsgivarnas sociala ansvar för anställda och deras familjer.Bismarck-modellen innebär numera att alla medborgare tillhör en försäkringskassa och att kassan betalar den vård medborgaren behöver. Sjukhusen och andra vårdinstitutioner ägs inte av kassorna utan i skiftande former av privat eller samhälleligt ägande. Till länder med försäkringsmodell räknas i Västeuropa Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Benelux.  Ekonomen Beveridge ledde under andra världskriget en grupp i Storbritannien vars rapport drog upp riktlinjerna för efterkrigstidens brittiska socialpolitik.

Beveridge-modellen  syftar därefter till system baserade på skattefinansiering och vårdinstitutioner i första hand i offentlig regi. Trots stora variationer räknas Storbritannien, Sverige, övriga nordiska länder samt Irland, Grekland, Italien, Portugal och Spanien in som modelländer i Västeuropa.

Den egentliga skillnaden mellan systemen handlar om hur vården ägs och drivs. När det gäller finansiering är skillnaderna i praktiken små. Försäkringsavgifterna bestäms av hur mycket deg man drar in och tas upp samtidigt med skatterna. Försäkringssystemen har system för utjämning efter vårdbehov på liknande sätt som när vård betalas genom skatter. Båda systemen är med få undantag obligatoriska och alla ska ha rätt till vård på lika villkor. 

Bismarck-modellen

I Tyskland tillhör ca 90 procent någon av ett stort antal försäkringskassor som ger ett heltäckande skydd till sina medlemmar. Några få procent av de med mycket höga inkomster pröjsar direkt för den vård de behöver eller har privat sjukvårdsförsäkring. Vissa statsanställda har fri sjukvård. I Nederländerna finn en för alla gemensam och obligatorisk försäkring som täcker kostnader för vård när vårdtiden är på över ett år, all psykiatrisk vård, all rehabilitering och dessutom extremt kostsamma vårdinsatser t.ex. transplantationer.  För övrig vård och akutsjukvård skall alla upp till en viss inkomstgräns ansluta sig till någon av ett tjugotal offentliga försäkringskassor. Övriga, ca en tredejdel hänvisas till privata försäkringar. För statsanställda gäller lite specialvillkor.

Principen om vård på lika villkor är lika tydligt angiven i länder med obligatoriska försäkringssystem som i de med skattefinansiering. Det gäller också för Tyskland och Nederländerna. Uppdelningen i olika försäkringskassor utifrån bl.a yrke gör emellertid att kassorna har olika risker. I Tyskland kunde försäkringsavgifterna till kassorna skilja med upp till 7 procent som andel av lönen. Under 90-talet genomförde man därför en kraftig omstrukturering och reducering av antalet kassor. Samtidigt beslutades att de allmänna kassorna skall vara öppna för alla. För de företags- och yrkesanknutna kassorna ändrades reglerna så att de också kan ta in försäkringstagare utanför sin egen grupp. Trots reformerna kvarstår skillnader i risk och Tyskland har därför också ett system för omfördelning mellan kassorna med hänsyn till försäkringstagarnas inkomst, ålder och hälsotal i de olika kassorna. Ungefär som det svenska kommunala utjämningssystemet.

I Nederländerna kan inte avgifterna till kassorna bli olika eftersom avgiften fastställs centralt och enhetligt som en given andel av inkomsten. Man har där istället löst problemet om utjämning genom att avgifterna till samtliga kassor går in i en enda central fond. Kassorna får sedan medel därifrån – inte efter vad de i kassan försäkrade har betalat in – utan grundat på en beräkning av vårdbehovet hos de försäkrade i respektive kassa. Även denna fördelning bygger på ett antal indikatorer som ålder, kön och andel arbetslösa bland de försäkrade.

Försäkringssystemen i såväl Tyskland som Nederländerna visar även i detaljer att skillnaderna mellan skattefinansiering och försäkringslösningar inte är stora. Oberoende av system behövs utjämning och omfördelning för att skapa vård på lika villkor. I Tyskland drivs omkring hälften av sjukhusen i offentlig regi av delstater eller kommuner medan övriga drivs privat av kyrkor eller andra organisationer eller av privata företag. Allmänläkarna och specialisterna är privatpraktiserande.  

I Nederländerna är 80 procent av sjukhusen privata med religiösa eller andra organisationer utan vinstsyfte som huvudmän. Övriga ägs och drivs av lokala myndigheter. Allmänläkarna är privatpraktiserande. Där finns dessutom en lag som förbjuder försäkringskassorna och de privata försäkringsbolagen att etablera egna vårdinstitutioner. En annan lag begränsar rätten att driva sjukhus till organisationer som driver verksamheten utan vinstsyfte.  

Trots att kassorna och försäkringsbolagen betalar för vård hos många olika vårdgivare har systemen i mycket liten grad byggt på konkurrens. Det gäller för kassornas tänkbara konkurrens med varandra och för sjukhusens relationer till kassor och försäkringsbolag. Istället finns både i Tyskland och Nederländerna en, i jämförelse med Sverige, betydligt starkare central, överordnad reglering. I Tyskland upprättar delstaterna sjukhusplaner som anger vårdplatsbehov, inriktning och lokalisering. Varje sjukhus måste ha etableringstillstånd från delstaten för att kunna teckna avtal med försäkringskassorna.  

I Nederländerna beslutar hälsoministeriet genom licenser om alla etableringar av sjukhus. Regeringen tar i förhandlingar med försäkrings- och vårdgivare också fram standardavtal för ersättningar till vårdgivarna. Även om sjukhusen drivs privat är det i första hand staten som skjuter till kapital för investeringar och som därför också i högt grad styr var och hur sjukhusen utvecklas. 

Klyschan ”att du får vad du betalar för” stämmer väl in på den tyska vården. Av tradition har tyska sjukhus fått sina ersättningar från försäkringskassorna efter antal vårddygn. Såväl antalet sjukhussängar i relation till befolkning som genomsnittliga vårdtider är också betydligt högre i Tyskland än i andra länder. Man har dock på senare år gått över till mer prestationsinriktade ersättningar. 

I kommande inlägg redovisas Beveridge systemet i England. 

Andra bloggar intressant om: sjukvård, vårdsystem, bismarck  

Idag rapporterar Ekot att vart tredje självmord inom vården inte rapporteras in till Socialstyrelsen. Det allvarliga är förstås inte att SoS får en felaktig statistik, även om man inte på något sätt ska underskatta betydelsen av korrekta underlag.

Nej det allvarliga är att det psykologiska tillstånd en icke-rapportering skapa i vården. Som jag tidigare har skrivit behövs en rad åtgärder för att förbättra suicidprevention. Dessa åtgärder gynnas inte av att vårdpersonal befinner sig i ett tillstånd av förnekelse.

”På kort sikt måste dock en rad konkreta saker ske. Tillgängligheten till vård av psykisk sjukdom är en förutsättning för självmordsprevention, liksom tidig identifiering/upptäckt av ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa. Det måste vara snabb och enkelt att få det stöd man behöver. Att någon lyssnar som har rätt kompetens är A och O.

Effektiv självmordsprevention kräver också ett brett övergripande samarbete och samverkan mellan lokala aktörer. Anhöriga och närstående ska alltid kontaktas i samband med omhändertagandet av en självmordsnära patient om patienten inte uttryckligen motsätter sig detta.  Den bästa behandlingen för självmordsnära och deprimerade personer är en kombination av farmakologisk och psykologisk behandling. Nedan några åtgärder:

•  En allmän medvetenhet om hur ungdomar har det idag. Betydelsen av existentiell frågor etc. Olika former av tonårsgruper, tjejgrupper, killgrupper i samarbete mellan skola och ideella föreningar.
• Det allra tidigaste stödet måste utvecklas; skolhälsovård, vuxna som bryr sig, lärare med insikt
• Olika fomer av ungdomshälsa måste byggas ut där samtalsstöd finns lätttillgängligt och allvarligare fall tidigt identifieras. Samarbete kommun/landsting nödvändigt.
• Psykologisk coh kuratorisk kompetens vid vårdcentraler. Inte minst kompetens att upptäcka suicidala riskpersoner
• En mer öppen och tillgänglig specialistpsykiatri som på ett bra sätt kan kombinera psykofarmaka och terapi och som har välutvecklade mobila insatsmöjligheter. ”

Särskilt viktigt i detta sammanhang är att vårdpersonal upparbetar rutiner för att identifiera riskpersoner när det gäller suicid och att man har en handlingsplan för hur man ska hantera en situation där man möter sådana personer. I det ingår förstås en analys av vad som gick snett när det gick snett. Vilka strukturer saknades? Vilka rutiner bör till? Föra att detta överhuvudtaget ska kunna komma igång krävs ett kurage att faktiskt rapportera!

Andra bloggar intressant om: självmord, suicid, avvikelsehantering

Skillnaden i antalet självmord som begås av kvinnor respektive män minskar nu enligt DN, som läst Socialstyrelsens rapport för 2006. Tyvärr är det inte männen som närmar sig en lägre kvinnlig nivå utan totalen som ökar med allt fler kvinnlig självmord som orsak. Eftersom unga kvinnor alltid varit överrepresenterade vad gäller försök till självmord får man fundera på vad det är som gör att de nu börjar bli mer ”framgångsrika”.

Svaret på vad man ska göra åt problemet måste både vara långsiktigt och ha formen av en konkret handlingsplan för hur man kan förebygga självmord. Jag har i flera inlägg propagerat för ett samhälle där livskvalitet, gemenskap och trygghet uppvärderas och det är min långsiktiga strategi.

På kort sikt måste dock en rad konkreta saker ske. Tillgängligheten till vård av psykisk sjukdom är en förutsättning för självmordsprevention, liksom tidig identifiering/upptäckt av ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa. Det måste vara snabb och enkelt att få det stöd man behöver. Att någon lyssnar som har rätt kompetens är A och O.

Effektiv självmordsprevention kräver också ett brett övergripande samarbete och samverkan mellan lokala aktörer. Anhöriga och närstående ska alltid kontaktas i samband med omhändertagandet av en självmordsnära patient om patienten inte uttryckligen motsätter sig detta.  Den bästa behandlingen för självmordsnära och deprimerade personer är en kombination av farmakologisk och psykologisk behandling. Nedan några åtgärder:

•  En allmän medvetenhet om hur ungdomar har det idag. Betydelsen av existentiell frågor etc. Olika former av tonårsgruper, tjejgrupper, killgrupper i samarbete mellan skola och ideella föreningar.
• Det allra tidigaste stödet måste utvecklas; skolhälsovård, vuxna som bryr sig, lärare med insikt
• Olika fomer av ungdomshälsa måste byggas ut där samtalsstöd finns lätttillgängligt och allvarligare fall tidigt identifieras. Samarbete kommun/landsting nödvändigt.
• Psykologisk coh kuratorisk kompetens vid vårdcentraler. Inte minst kompetens att upptäcka suicidala riskpersoner
• En mer öppen och tillgänglig specialistpsykiatri som på ett bra sätt kan kombinera psykofarmaka och terapi och som har välutvecklade mobila insatsmöjligheter.

Andra bloggar intressant om: självmord, psykisk ohälsa, suicidprevention

Så skulle en groteskt osaklig rubrik kunna lyda som en kommentar till det faktum att Sverige halkar ner i en europeisk listning av de främsta hälso- och sjukvårdsystemen. Det osakliga består inte så mycket i att borgarna naturligtvis inte haft en rimlig chans att ha hunnit rasera så mycket som i att en del aspekter som inte beaktas  i undersökningen gör själva listningen tveksam.

För det första har Sverige utomordentliga vårdresultat och vinner också den kategorin överlägset. Vi ligger i toppen vad gäller läkemedel och generositeten i systemet och bra till när det gäller patientens rättigheter. Det område vi förlorar stort på är tillgängligheten i betydelsen direkt access till familjeläkare, specialist etc.

Tveksamheter angående undersökningen handlar om:

1. Den tar inte med kostnadseffektivitet. Andra länders höga tillgänglighet har ett pris och leder till en stor och fördyrande överkonsumtion av vård. Är det bra? Jag tycker inte det.
2. Stor tillgänglighet till viss screening är inte bara av godo. Man kan dö med en oupptäckt cancer av helt andra skäl en just cancern när man kommit upp i åren.
3. Vi får poängavdrag på grund av att vi inte har patienträttigheter inskrivna i lagstiftningen. Att definiera, uttolka och överklaga rättigheter kan vara ett förhållningssätt som råder mellan patient och sjukvård. Men är det bra? De flesta partier tycker inte det och inte jag heller. 

Räknar man med kostnadseffektivitet och vår annorlunda syn på rättigheter och lagstiftning så vinner Sverige faktiskt överlägset.

Det som ändå motiverar mig att sätta den rubrik som jag gör är att det ändå är mot kontinenten borgarna sneglar. Alliansen är rörande överens om tillgänglighetens prioritet och Kristdemokraterna är nog ganska sugna på en rättighetslagstiftning.

Borgarna är vid makten och Sverige rasar, kanske inte själva vården, men i listor över just sådant som man säger sig prioritera.

Läs rapporten här

Andra bloggar intressant om: hälso- och sjukvård, tillgänglighet, vårdjämförelser

I alla fall amerikanska. Enligt en undersökning gjord av den amerikanska tvålindustrin tvättar allt färre män sina händer efter toalettbesök.

Handhygien har stor betydelse när det gäller att avvärja infektioner.

En god handhygien är förutom vaccinationer avgörande för att förebygga influensa, som huvudsakligen smittar genom direkt kontakt och luftburna droppar. 

Så skärpning män om ni inte vill bli tilltvålade av rättmätigt ilskna och febriga kvinnor!

Andra bloggar om: handhygien, smittspridning

Det ska bli dyrare att bruka det giftiga snuset och de dödliga röken. Och det är väl inte så dåligt. Ju dyrare tobaken blir desto färre kommer sannolikt att börja missbruka dessa droger. Swedish Match är förstås inte riktigt lika glada. Deras proft riskerar att gå upp i rök…

För oss redan förslavade av nikotin blir det förstås allt tyngre ekonomiskt. Vissa så förtvivlade att de planerar självmord via fattigdom. Min åsikt är nog att det är ett ok vi måste bära. Vi har varit korkade nog att försätta oss i hälsovådligt beroende och ett i grunden fullständigt meningslöst missbruk. Helt rättvist tror jag dock inte att det är. ATt vi nikotinister skulle vara så dyra för samhället är jag tämligen skeptisk till. Ålderdomens stora och tunga vårdkostader måste vi rimligen minska med vår för tidiga död!

Andra bloggar intressant om: tobak, nikotin, skatter, snus