Bakom alla politiska övertoner som naturligtvis framkallas från vänner och fiender finns en central frågeställning som i slutändan kräver sitt svar: accepterar vi ett mer stratifierat och ojämlikt samhälle där över och underordningen mellan människor riskerar att få mer handfasta konturer?
Är det ok att vi har yrkesgrupper som står på givakt vardags om söndag beredda att torka upp Edvard Unsgaards nedbajsade trappuppgång? Eller
Tar ställning för ett ojämlikt samhälle...
personer vars enda uppgift är att öppna hissdörren för Herr Pressekreteraren?
Är ”pigsamhället” med dess horder av tjänare en acceptabel utveckling? Eller finare uttryckt – en stor och dynamisk tjänstesektor…
Innan vi svarar på denna fundamentala frågeställning måste vi säkra att den är reell. Äro vi inte alla tjänare till varandra? Har du inte bara en väldigt fördomsfull attityd gentemot vad som är en fin tjänare och en mindre fin sådan?
Jag skulle härvidlag vilja prova en distinktion mellan arbetare och tjänare. En arbetares arbete syftar primärt till att möta uppenbara specialiseringskrav eller stå till tjänst för samhället i stort. En tjänares arbete syftar till att tillfredsställa omedelbara personliga behov som inte kräver någon kunskap och som utan förlust för samhällets effektivitet kunde ha utförts av den som har behovet.
Enligt denna definition blir en rörmokare, städerskan på kontoret och dagispersonalen uppenbart arbetare, medan en hissöppnare och en
En specialiserad arbetare
skoputsare blir en tjänare. Unsgaards städare blir väl ett gränsfall, men jag tycker nog att om Unsgaard och hans grannar så prompt ville bli av med odören akut hade de ganska enkelt kunnat lösa det med gemensamma krafter.
Därmed inte sagt att vi inte ska öppna för ett tjänarsamhälle! Än så länge har jag bara definerat vad som är vad. Det mesta som tingligt är har sina nackdelar, men då även fördelar…
Fördelarna med tjänarsamhället:
- en garanti för en högre sysselsättning
- inte minst en lägre ungdomsarbetslöshet kan förväntas
- givet andra insatser en öppning mot minskad konsumtion(USA som har drag åt tjänarsamhäälet har meddelst t.ex hög belåning ändå lyckats konsumera mest i världen…)
- en välmående medelklass som inte stressas sönder av vardagens krav
Nackdelarna:
- en sönderstressad underklass som trots långa arbetsdagar inte kan få ihop ekonomin
- ett på sikt genuint ojämlikt samhälle där folk faktiskt har olika värde
Det är i slutändan upp till var och en att ställning för vad man tycker känns mest aptitligt(eller mer realistiskt tyvärr – vad som gynnar en själv mest)
Men glöm för sjutton gubbar inte att icke-införandet av tjänarsamhället alla omständigheter lika också har sitt pris, sina mot ovan omvända för- och nackdelar!
Själv har jag tagit ställning för det jämlika samhället och försöker så gott jag kan rodda i alla dess myriader av problem. Enklel är inte framtiden.
Det är tämligen uppenbart att Unsgaard inte gav uttryck för främlingsfientlighet eller klassförakt i stt facebook inlägg, men däremot står han lika uppenbart för en politik som leder till ett ojämlikt samhälle.
bloggat: Ali Esbati; Mymlan, Annarkia, Kjellberg, Graaf, Kulturbloggen, Blaj och Sjabbel, Emilia, Rasmus, Sagor från Livbåten, Mad World, oh genomtänkt, Badlands Hyena, Utsikt från höjden, HBT-sossen, Fredrik Pettersson, jonas morian, Magnus Tankar, Ulf Bjereld, Vagges Vägar, Ingmars nya blogg, I hell-mans värld, Simons blogg, Framtidsmannen, Dagens Svenskbladet, Sjölander, Inget Val, Raving, Strandh, ssk bloggen, The Cautionary, lena aulun, vonkis, I henkes bubbla; Fokus redaktionsblogg
Media: Ex , AB, SvD, DN, Sydsvenskan
Svd
Andra bloggar intressant om: Edvard Unsgaard, politik, arbetsmarknad
