Vanan tycks alltid i långa loppet besegra både vilja och förnuft. Det vet varenda jojo-bantare. Anonyma Alkoholister brukar tala om att det enda som hjälper är att överlämna sig åt en högre makt eller på annat sätt radikalt förändra perspektivet på tillvaron.
Det som är sant på individuell nivå verkar stämma bra också på ett 
kollektivt plan. Till köpenhamn vallfärdade världens ledare med både incitament, rationella skäl och en uttalad vilja att förändra i bagaget. Till skillnad från George Bush var man beredda att förhandla om vår livsstil.
Men i djupet av våra hjärtan bränner den inpräntade vanans märke glödgat och ilsket. Lika sinnrikt som för att få en alkohlist att ta sig ett glas mannövrerar ryggmärgen länderna att lurpassa och bevaka sina utsläppsmöjligheter.
Det som förmodligen krävs är en radikal förändring av perspektiv som stavas global tillit och tillförsikt och en genuin solidartiet med alla människor på vår planet.
I väntan på detta uppvaknande måste de länder som faktiskt är beredda att göra genomgripande förändringar vara ett föredöme och faktiskt göra det också.
Andra bloggar intressant om: klimatet, Köpenhamn, beroende, livsstil
