Igår släpptes en mycket upprörande rapport av Sveriges Kommuner och Landsting(SKL), som visar på en hög ojämställdhet mellan kvinnor och män inom sjukvården. DN’s Ledare kommenterar rapporten här. 
Sammanställningen visar bland annat att kvinnor har mindre chans att än män att få nyare, bättre och dyrare läkemedel och att kvinnor får vänta längre än män på vissa operationer. Även män missgynnas, till exempel finns tecken på att sjukdomen depression ofta uppfattas som en kvinnlig sjukdom, vilket bidrar till att deprimerade män inte upptäcks eller får adekvat behandling.
Men i vanlig ordning är det i de flesta fall kvinnor som drabbas av att ett ojämställt och/eller ej könsanpassat förhållningssätt råder. Min uppfattning är att det går att urskilja tre väsentliga orsaker.
1. Traditionen. Det handlar om hur den moderna medicinen vuxit fram och utvecklats med mannen som norm. Här återfinns till exempel sämre resultat vid ljumskbråck som beror på att kvinnors ljumskar inte riktigt motsvarar männens rent anatomiskt medan utbildning och övning i ljunskbråcksoperationer sker utifrån den manliga anatomin. Kvinnor får sämre resultat och måste ofta göra om operationen.
2. Fördomar. Även sjukvårdsperonal bär på bilder och fördomar om hur män och kvinnor är och bör vara. Det visar sig till exempel att personalen inom vården utgår från att kvinnor tar ett större egenansvar. Två behandlingsmetoder vid hudsjukdomen psoriasis är smörjning respektive ljusterapi, varav den första är ett eget ansvar medan den andra ges passivt. Det visar sig då att män får större tillgång till ljusterapi eftersom man inte ställer lika höga krav på männen angående smörjning och någon slags behandling måste de ju ha. Problemet är bara att det är jsut kombinationen av ljusterapi och smörjning som har störst effekt. Genom att mjäka med männen har kvinnor fått en sämre behandling än de kunde ha fått. Männen har ju inte heller vunnit på detta – annat än bekvämlighet.
3. Kvinnors självbild. När det gäller att insistera på att få till exempel en knä-eller höftled bytt är kvinnor inte lika påstridiga som män. Detta är i grunden samma problem som när pojkar får mer uppmärksamhet i klassrummet. Mannen har genom tiderna tillåtits dominera, jag uppmuntrats till att dominera. Möjligen är det detta som också ligger bakom det faktum att män får större tillgång till nya läkemedel. En fjärde förklaring som skulle gå ut på att läkarkåren domineras av män, som hjälper män…är helt enkelt för trist att ens räkna med, eller hur?
Den politiska viljan här måste vara kristallklar. Vi accepterar ingen ojämställdhet i vården. Forskning måste utgå både från mäns och kvinnors anatomi. Vi måste ställa krav på ökad medvetenhet och kunskap om hur ingrodda föreställningar påverkar bemötandet av kvinnor såväl som män. Att könsuppdela behandlingsstatistik är en självklar början såsom att undersöka konstigt divergerande resultat av behandling avseende kön.
Andra bloggar intressant om: hälso- och sjukvård, vård, jämställdhet, sjukvården, politik, diskriminering
Sverige konkurrenskraftigt. Signalen om att ett företag utan fackligt anslutna anställda har konkurrensfördelar är ju i sig en smula intressant.
