” En miljon lever i utanförskap”, sa Fredrik Reinfeldt i valrörelsen och skapade därmed en målande bild av en verklighet som nästan av sig själv krävde ett maktskifte. Följer man den socialdemokratiska 
debatten kring regeringspolitiken inser man att ett bärande element är och blir frågan: ” Nå, blev det färre i utanförskap?”
Motivet till att generalisera olika grupper, t. ex studenter, sjukskrivna, öppet arbetslösa, människor i arbetsmarknadsåtgärder, till en enda megagrupp – De i Utanförskap är förstås att göra ett liv där man inte har ett reguljärt fulltidsjobb som så motbjudande som möjligt. Ty mot en sådan fasansfull verklighet kan man vidta kraftfulla åtgärder och till och med genomföra ett systemskifte.
Att okritiskt ställa borgarna till svars förs att de eventuellt inte lyckats komma till rätta med utanförskapet kan därför vara ett stort misstag som istället leder till en retorik om än mer omfattande åtgärder och ytterligare en valseger 2010. Har man väl köpt verklighetsbeskrivningen är det lättare att sälja gamla recept än nya.
När vi talar om utanförskap handlar det, menar jag om följande:
- En faktisk upplevelse av utanförskap
- Självbilden av att tillhöra en grupp som befinner sig i utanförskap
- Den allmänna föreställningen om att grupper av människor befinner sig i utanförskap.
Det var genom att skapa (3) som borgarna kunde etablera föreställningen om att ett systemskifte var nödvändigt. Jag tror därmed vi måste ta strid om utanförskapet som begrepp och istället föra fram tankar om medborgarskapets innehåll. Vi måste kunna måla bilder som talar om att inte blott förvärvsarbete räknas som ett bidrag till samhället. En ”linje om arbete” bör bytas mot en ”linje om att vara medmänniska”.
Då kan (2) bytas mot bilden av att vara människa med makt att skapa sig en verklighet och en betydelse som inte odelat kopplas till förvärvsarbetet.
Förhoppningsvis kan vi då få ett samhälle där relationer människor emellan blir viktigare och där vi känner ett större ansvar för varandra. Med lite öppnare ögon kan vi då komma åt (1) och bidra till en högre livskvalitet för människor som upplever verklig isolering.
Anledningen till att begreppet utanförskap och dess definition spelar en nyckelroll beror på att det hänger ihop med så många saker:
Ø Risken för en låglönemarknad med allt större klyftor i samhället som följd
Ø Risken att förenkla verkligheten till skada för enskilda
Ø Vårt förhållande till kopplingen mellan materiell standard och lycka och det faktum att livets nödtorft kan produceras av ett sjunkande antal människor.
Ø Den ökande möjligheten till konsumtion och de påfrestningar det får på miljön.
Ø Kopplingen till stress och ohälsa
Ø m.m
Min uppmaning är att vi gör utanförskapet till en stridsfråga snarare än ett slagträd svingad i en falsk beskrivning av verkligheten.
Andra bloggar om: utanförskap, politik, identitet, val 2010, arbete
Pingat på intressant.se
Pingback: Digitalt utanförskap? « Joakim Hörsing